Mina utslag ser hemska ut :( Har inte blivit nåt bättre alls sen jag var till läkaren. Använder salvan så som han sa men det kunde ju ta lite tid. Ser så fruktansvärt fult ut. Kan inte visa mig utan smink. Tur att smink finns iaf. Fast jag sminkar mig som en kossa. Förlåt att ni måste se mitt fula nylle varje dag. Förlåt.

Hade bestämt att jag skulle banta nu när jag precis har varit sjuk och så oxå, då har man redan fått lite "gratis" men när jag och pappa åkte hem från stan nu så köpte vi Max.. hmm inte så bra. Fast jag åt inte upp allt. Är lite orolig över att jag ska börja må illa igen. Jag vill inte slösa bort mitt liv på att må dåligt och ångra massa saker som jag inte har gjort. Eller ångra massa saker på mig själv när det går att ändra på dem. Men med skolan har jag verkligen ingen lust. Det bara går inte. Försöker hitta på olika sätt att tänka och försöka lura mig själv men det funkar inte. Så fort jag ska ta fram böckerna så är det som att hela kroppen vägrar. Har varit och pratat med engelskaläraren i dag. Hon ska sluta nu till jul. Jag har till mars på mig att göra klart kursen. Har typ bara börjat så det är massa massa massa jobb som väntar om jag ska hinna. Jag kommer ångra mig så otroligt om jag inte gör det här. Kommer kvävas av min egen ångest. Jag vill göra nåt med mitt liv. Vill inte bara se på när andra gör. Och om det ska bli som jag vill så måste jag göra det här.

Om det bara kunde hända nånting som gjorde att jag fick lite hopp. Bara få se en liten glimt av min framtid, om det kommer att gå bra bara jag gör det här så skulle det kännas lite lättare. Jag vågar inte hoppas på för mycket med nånting längre. Blir bara så ledsen och besviken när allt slås i golvet sen. För mig har ingenting nånsin varit lätt. Men jag kan oxå känna att mycket av dem hinder som kommer upp ,dem sätter jag tyvärr upp själv. Men långt i från alla. Men jag känner mig så osäker på mig själv. Är så rädd för att göra fel men ändå gör jag bara fel hela tiden.

Måste bara skriva en annan sak oxå. Sista tiden har jag tänkt mycket på en av mina allra bästa vänner. Kanske den bästa av dem alla. Vi har inte så mycket kontakt nu men du ska veta att jag saknar dig jättemycket Emmi. Även fast vi inte träffas så mycket nu så känner jag att jag fortfarande kan berätta allt för dig. Lyssnar på Marie Fredriksson nu. Låten "Äntligen". Kommer ihåg när vi lyssnade på den skivan i din pappas bil och vi öppnade dörrarna och satte på jättehögt :) Jag önskar att den underbara tiden kunde komma tillbaka.